Baksidetext och omslagsbild kommer från
boktipset.se
OM DU HADE MAKTEN ATT GÖRA EN ANNAN MÄNNISKA RIKTIGT ILLA, ÄR DU SÄKER PÅ ATT DU INTE SKULLE TYCKA OM DET?
Författaren Jonas Lerman har blivit både rik och berömd på sina romaner
om den bindgalna kirurgen Carl Cederfeldt vars främsta hobby är att
tortyrmörda tonårsflickor i sitt garage. All kritik mot det våldsamma
och grymma innehållet i hans böcker avfärdar han med att allt bara är på
låtsas och inte har något med verkligheten eller honom själv att göra.
Men när Jonas till slut ändå bestämmer sig för att lämna blodet och
våldet bakom sig och sluta skriva om Carl Cederfeldt upptäcker han tre
saker. För det första att han inte kan sluta. För det andra att gränsen
mellan fiktion och verklighet inte alls var så självklar som han trodde.
Och för det tredje att innehållet i hans böcker har mer med honom själv
att göra än han någonsin kunnat drömma om.
Steg för steg förvandlas Jonas hela tillvaro till en obegriplig mardröm
där hans enda väg ut verkar vara att hitta svaret på den klassiska
författarfrågan: Var får du allt ifrån?
Jenny Milewski är född 1971 och lever ett stillsamt liv med man, barn och hund utanför Malmö. Och hon älskar skräck.
Författarporträtt
När jag var liten fanns det en vas jag tyckte mycket om. Den var stor
och grön och stod på ett bord hemma hos min morfar. När jag och min
syster sprang ikapp runt morfars lägenhet, från köket, till hallen och
tillbaka genom vardagsrummet stannade jag alltid till ett ögonblick vid
bordet och tittade på vasen. Det var förstås inte bra för kapplöpningen,
men jag kunde bara inte låta bli. På vasen fanns två silvriga fiskar,
en stor och en liten. Den stora fisken hade munnen full av vassa tänder
och jagade den lilla fisken som förtvivlat försökte komma undan. Jag
minns att det liksom ryste till inne i mig varje gång jag stannade och
tittade på fiskarna. Min syster tyckte inte alls om den gröna vasen.
Inte min mamma heller. För att den var ful och otäck. Det tyckte jag var
mycket underligt. Det var ju just därför jag var så förtjust i den. Det
var samma slags fascination som senare fick mig att låna Edgar Allan
Poes samlade verk och Avesta Biblioteks hela utbud av Stephen
King-romaner om och om igen. Och gjorde att jag vid femton års ålder
kunde namnen på fler amerikanska seriemördare än delstater. När jag
sedan i vuxen ålder började skriva min första roman kan vem som helst
räkna ut att det skulle bli en otäck historia. Och det blev det. Närmare
bestämt en historia om en författare som skriver hemska romaner om
blod, lidande och död, utan att han själv vet riktigt varför. En
författare i vars barndomshem det stod en stor och grön vas på ett bord i
vardagsrummet. Med silvriga fiskar på.
Jenny Milewski
Mitt betyg:
En skräckroman som håller relativt hög kvalitet även om jag inte tycker att den är så mycket "skräck" utan mer thriller jag hade en hel del egna tankar om vem som var den skyldige och så precis som en deckare/skräckroman ska vara man ska få tänka lite själv. Ska bli spännande att se vad Jenny skriver i framtiden, det finns stor chans att jag läser hennes nästa bok också.