söndag, september 29, 2013

Pixis bok - Mårten Melin

Bild och baksidetext  från boktipset.se
Pixi och hennes föräldrar har dött i en bilolycka. De hamnar i himlen där allt är fridfullt och vackert. Men plötsligt sugs hon bort från himlalivet. Hennes morbror Ola, som är läkare, har återupplivat henne. Hennes skadade ansikte har återställts och blivit väldigt vackert. Men det är inte allt som är annorlunda: Den nya Pixi är superstark, okänslig för kyla, och har långt till känslorna.
Hon kommer till Skogsbingelskolan där hon får gå på nattlektionerna med skolans vampyr Adam och Jenny, spöket som bestämt sig för att stanna kvar på jorden. Att skolan inte är som alla andra, förstår Pixi snart, och oförklarliga saker börjar hända.
Tidsresor, övernaturliga inslag, humor, allvar, sorg och svärta. Mårten Melin har läsaren i sin hand och det är omöjligt att sluta läsa.
Tredje och avslutande delen om Skogsbingelskolan.

Mitt betyg:
 Dottern kom med boken till mig och bad mig läsa den hon tyckte den var superbra och ville veta vad jag tyckte. Tyvärr är det tredje och sista delen, jag hade gärna läst dom i kronologisk ordning men boken är bra den är skriven på ett ungdomligt sätt och lite av Twillight serien fast för en yngre målgrupp så "bestarna" är inte fullt så skrämmande  och erotiska som i den serien ;) .

Ett rum med utsikt - E.M Forster

Bild och baksidetext från boktipset.se

James Ivorys filmatisering av E M Forsters Ett rum med utsikt blev en av åttiotalets största filmframgångar, och repriseras forfarande med jämna mellanrum i tv. Men egendomligt nog har den aldrig kommit ut i svensk översättning. Nu är det äntligen dags.

Berättelsen om hur den känsliga och tänkande unga kvinnan Lucy Honeychurch lär sig att tänka både med hjärtat och hjärnan, och väljer bort konvenansen för den äkta kärleken, blev E M Forsters genombrott som författare. På ytan är rörelserna ganska små i Forsters romaner, men det känslomässiga djupet är stort. Forsters säkra blick för människor sätt att ge sig in i och trassla till relationer är vad många skulle kalla typiskt ”kvinnlig”, och eftersom initialerna inte avlöjar vilket kön författaren har råkade Forster mycket riktigt också ut för att kallas ”miss Forster” i en recension.
Han var en mästare på att se och avslöja löjligheten och stelheten i den brittiska medelklassens sätt
att föra sig hemma och utomlands, och genomskådade sina romangestalter med skarp och samtidigt mycket medkännande blick. Lucys väg till känslomässig mognad kan läsas också som ett stillsamt men dock uppror mot de kvardröjande viktorianska värderingarna i det brittiska samhället, där Italien och Florens får stå som en plats för frigörelse och passion, skönhet och helhet. Skildringen av de engelska turisterna fungerar också i dag som en ironisk bild av hur den nordeuropeiska människans dragning till det exotiska krockar med krav på bekvämlighet och misstänksamhet mot konstig mat.
E M Forsters romanproduktion upphörde redan på tjugotalet, men han levde ända till 1970. Och det var först efter hans död som hans mest frispråkiga roman Maurice kom ut, som på många sätt gestaltade hans egen homosexualitet.

Mitt betyg:
 Boken var ingen höjdare för ovanlighetens skull är detta en bok som blivit bättre som film, filmen får fram karaktärerna och miljöerna på ett helt annat sätt än vad boken förmedlar så boken känns platt i jämnförelse med filmen och det drar ner betyget eftersom jag i detta fall läst boken efter att ha sett filmen.

onsdag, september 11, 2013

30-års present

I juni fyllde svägerskan 30 år (okej bror och hon är inte gifta men vad ska man annars kalla henne) i födelsedagspresent gav jag henne en tavla på min söta brorson. Eftersom dom inte vill att han ska figurera i bild på nätet så har jag blurrat honom men ni ser iaf hur tavlan blev.
Texten på tavlan lyder: Love you yesterday, love you still, always have always will.

Mitt pysslande


Någon kanske kommer in till bloggen för att se vad som pysslats ihop sen sist inte mycket som kan visas just nu men jag har börjat virka på en "Grodan" groda efter mönster som jag köpt hos Maria men än så länge har jag inte kommit speciellt långt började i somras men det var för varmt för virkning så jag läste istället.


Papperspysslet har länge legat i träda men suget börjar komma mer och mer så jag ska försöka mig på att pyssla lite med sånt snart igen.
Ett kort blev det iaf när chefen skulle sluta och flytta från stan gjorde jag detta kort.




Under vintern pysslade jag tillsammans med barnen på jobbet utifrån boken Pino ska ut och åka vi gjorde Pinos luftballong och Pinos flygplan en annan pedagog gjorde bla Pinos båt och dom olika stora båtarna.

Blå dahlia - Nora Roberts

Bild och baksidetext från Boktipset.se

"Relationer har alltid haft en central roll i mina trilogier. Jag är fascinerad av den dynamik som finns i familjer, den gemensamma historien och på vilket sätt varje individ utvecklas" Nora Roberts
Tillsammans med sina två små livliga söner flyttar den unga änkan Stella tillbaka till sina barndomstrakter i södra USA. Här har hon fått både bostad och jobb på det anrika Harper Handelsträdgård. Hon avskräcks varken av huset eller av dess ägarinna; den stentuffa Roz Harper. I närheten bor också den oborstade men snygge landskapsarkitekten Logan Kitridge. Snart inleder Stella och Logan en het romans.
   Men det finns någon som inte är glad åt deras kärlek? Ett kvinnligt andeväsen stör ofta Stellas nattsömn. Kan det vara någon som tidigare bott på Harpers Handelsträdgård? Vad har hon för ett förflutet som inte lämnar henne någon ro?
   Första delen i en ny trilogi av Nora Roberts om tre kvinnor som möts vid en punkt i livet då de behöver hitta nya sätt att leva. De får hjälp och mod av varandra att våga tro på att livet kan ge dem nya möjligheter. Ingen skriver så fängslande och romantiska berättelser som Nora Roberts!

Mitt betyg:
 En helt normal roman om Stella och hennes tre barn och deras liv, det är en lättsam lättläst bok som kanske inte lämnar några bestående tankar och känslor men helt okej bok att läsa i solstolen eller soffhörnan.

Tills skulderbladen blivit vingar - Sofia Rapp Johansson

Bild och baksidetext från Boktipset.se

När Fija är sex år kommer soc till pappas lägenhet och plockar med sig henne och de tre småsyskonen. Var deras mamma befinner sig är det ingen som vet. Mamman försvinner i långa perioder och när hon är hemma gömmer hon skedar och små foliepaket bakom toaletten. In i soc-farbrödernas bil tränger sig också Knuff. Självklart, Knuff är alltid med, åtminstone i Fijas värld. Fija och syskonen slussas mellan olika fosterhem och varje nytt hem innebär ett nytt helvete. Med Knuff är Fija modig, hon svär och gör hyss, allt för att få komma hem till mamma igen. Fast bestraffningarna kan Knuff inte rädda henne ifrån, då växer vingarna fram på Fijas rygg, då betraktar hon som en fågel högt uppifrån händer som pillar, slår och låser in henne i mörka rum.
Romanen Till skulderbladen blivit vingar är en fri fortsättning på Silverfisken. Den skildrar en period då Soc-farbröderna styr Fija och syskonens vardag, det borde innebära en möjlighet till ett drägligare liv för Fija, men verkligheten är en annan. Men främst handlar romanen om kärleken till en mamma. Trots att mamman alltid sviker kan Fija inte sluta hoppas på att hon en dag ska komma och rädda dem. För hur ska man kunna sluta älska sin mamma?

Mitt betyg:
 Boken får en fyra av mig främst för vikten av att visa hur det går till (ibland) i olika fosterhem (jag hoppas att det är sällsynt men vad vet jag om vad som pågår i människors hem) sättet Fija blivit behandlad av alla hon hamnat hos är vidrigt och det gör ont i mig när jag läser men jag fortsätter ändå för att på något sätt försöka förstå hur hemsk uppväxt hon haft. Att ingen ser hur dåligt hon mår.

Underjordiska timmar - Delphine de Vigan

Bild baksidetext kommer från Boktipset.se

I åtta år har Mathilde arbetat på samma företag, i harmoni med sin chef och sina kollegor. En dag händer något. Det tar månader innan hon kommer på vad det är och när det hände. Efter en tid, utan någon uttalad anledning, har Mathilde inget att göra längre. Så hon låter timmarna gå. Timmar som hon inte talar om, timmar som hon skäms över.
Thibault arbetar som akutläkare i Paris. Han längtar efter gensvar från kvinnan han älskar. Vardagen består av andras åkommor, smärta och ensamhet.
Mathilde och Thibault känner inte varandra. De är bara två silhuetter bland miljoner andra. Två silhuetter som skulle kunna träffas, stöta ihop eller bara passera varandra. Underjordiska timmar är en roman om tyst våld. Mitt i en pulserande storstad riskerar man att förlora sig själv utan att det hörs ett knyst.
Delphine de Vigan är fransyska och bor i Paris. Hon skrev den rosade romanen "No och jag". "Underjordiska timmar" är hennes femte roman. Den blev nominerad till Goncourtpriset 2009.
"Den här gången lyckas Delphine de Vigan göra mobbning till kärnan i en trollbindande roman."/LA VIE
"Den nyss duktiga och kompetentas skam och starka behärskning, isolering och successiva nedbrytning skildras med hur-ska-det-gå-spänning och känns i hela kroppen." [...] De Vigan skriver tillbakahållet, detaljkänsligt och sobert och lyfter skickligt perspektivet till ett samtidskritiskt: varför är alla Mathildes kollegor så fega, taktiska och undvikande? Varför känns det så förväntat, rent av smart" - Aftonbladet 
"Den är himla bra. Fantastiskt välskriven, en ny favorit. [...] "'Underjordiska timmar' är nog den första bok som jag läser om arbetsplatsmobbing och vet ni? Den är himla bra. Fantastiskt välskriven, en ny favorit. De Vigan ligger även bakom 'No och jag', en annan favorit, men jag vet i sjutton om inte 'Underjordiska timmar' är ännu bättre. Och alltså, man ska ju inte hålla andan vid sådana här tillfällen. Man kan inte räkna med att en författarinna som skriver en bok som man verkligen gillar, ska skriva ännu en bok, en väldigt olik sådan, som man gillar ännu mer. Men nu hände det." - Bokhora.se

"Det är rysligt bra berättat, utan ett uns av sentimentalitet." - Helsingborgs Dagblad

Mitt betyg:
 Den här boken får en stark fyra av mig, jag mer eller mindre sträckläste hela boken i ett svep, det är en spännande bok som man får intrycket av att det ska var en kärleksroman när man börjar läsa sen utvecklas boken och blir mer en bok om mobbing på arbetsplatsen och livsfilosofi. En grymt bara bok som är skriven på ett intressant sätt med ett språk som tilltalar mig.

Den gåtfulle fotografen - Douglas Kennedy

Bild och baksidetext från boktipset.se
Den här boken är verkligen något alldeles extra, en given bestseller. NEWSWEEK Ben Bradford lever upp till den amerikanska drömmen. Han är förmögen delägare i en advokatfirma på Wall Street och bor med fru och två barn i ett stort hus i en fashionabel förort. Men bakom fasaderna är det spänt. Ben vantrivs med sin borgerliga tillvaro och drömmer om att ge sig ut på äventyr och försörja sig som fotograf. Hans fru är otrogen och vill skiljas.
Så tar Ben kontakt med hustruns älskare ett möte som får ödesdigra konsekvenser. Han dras in i ett nät av lögner, bedrägerier och förställning och ger sig av, flyr från sitt förflutna. Den gåtfulle fotografen är en andlöst spännande samtidsskildring av storstadsliv och småstadstillvaro och en psykologiskt trovärdig berättelse om en man på flykt.
Douglas Kennedy, född i New York 1955, är numera
bosatt i London. Den gåtfulle fotografen, som är den första av hans böcker som översatts till svenska, har inneburit hans internationella genombrott.

Mitt betyg:
Det var en bok som var knepig att komma in i jag fick inte riktigt grepp om huvudpersonerna och det var rörigt vart efter jag kom in i boken ökade mitt intresse men det lyfte aldrig helt utan det blir en trea.

Tourn

Med hopp om att få sponsring och därmed kunna ordna tävlingar på bloggen testar jag Tourn just nu.