Ett ljus i mörkret - Agneta Sjödin

Bild och baksidetext kommer från Boktipset.se

Gripande roman om helgonet Lucia av populära tv-profilen Agneta Sjödin

"Lucia, sicilianskt helgon som led martyrdöden ca 304 under Diocletianus förföljelse. Enligt legenden ska hon ha bränts på bål, men utan att skadas. Man stötte då ett svärd i hennes hals. Hennes minne firas på Luciadagen 13 december." NE

Lucia är ett älskat och efterlängtat barn. Redan innan Lucia föds vet hennes mor att det är något mycket speciellt med barnet hon väntar. Och Lucia växer upp med en inre godhet som påverkar alla hon möter. Hon är omgiven av kärlek, men i romartidens Syracusa lever många i misär, och när Lucia ser lidandet och brutaliteten som drabbar de fattiga bestämmer hon sig för att lindra deras plågor.
            Berättelserna om Lucias godhet och skönhet sprider sig i staden. Men kristna är förföljda och rykten om hennes goda gärningar leder till livsfara. Allting ställs på sin spets när Lucias farmor beslutar att gifta bort Lucia med den förmögne och förnäme Marcus - trots Lucias protester. Lucia har sett för mycket våld och övergrepp för att vilja gifta sig och är fast besluten att viga sitt liv åt att göra kvinnors liv drägligare. Men Marcus är inte van vid att bli motsagd. Han vill till varje pris ha Lucia och planerar att avslöja hennes kristna tro för den romerske ståthållaren, trots att han vet att det innebär en dödsdom. Men om inte han kan få henne - ska ingen få henne.

Ett ljus i mörkret handlar om de val vi gör, om godhet och ondska och om kärlek och hat. Det är kärleken som leder oss genom livet; det är kärleken som är värd att kämpa och dö för. Utan kärlek är vi ingenting.

Mitt betyg:

 Helt okej bok, det är spännande att läsa om historien bakom Lucia även om det är i romanform så allt är ju inte "sanning" men ändå intressant då jag aldrig upplevt Luciafirandet som någon kristen högtid även om jag vetat om lite av bakgrunden.

Hemligheten på Mercy Close - Marian Keyes

Bild och baksidetext kommer från Boktipset.se

Marian Keyes efterlängtade nya roman med familjen Walsh är äntligen här! 34 år gammal har Helen Walsh liv inte blivit som hon tänkt sig. Sin lägenhet har hon blivit av med, arbetet som privatdetektiv går inget vidare och hennes underbara pojkvän insisterar på att vara väldigt godvän med sin exfru.

Så när Helens ex Jay Parker hör av sig med ett fall för henne, blir hon nyfiken. När det visar sig att det gäller försvinnandet av Wayne Diffney, en fjärdedel av Irlands största pojkband någonsin, då är hon minst sagt fast.

Bandet har en återföreningsturné på gång och Helen dras in i en värld av märkliga frisyrer, stora herrgårdar och ännu större egon, där alla har en baktanke. Men det finns fortfarande inga tecken av Wayne och tiden håller på att rinna ut.

Kommer hon att kunna knäcka fallet och ge sin karriär en ny start? Kommer Jay lyckas ta sig tillbaka in i hennes liv? Ska de mörka tankarna som alltid förföljer henne komma ikapp igen?

Mitt betyg:

Helt ok men jag börjar tro att jag vuxit ifrån Marian Keyes böcker, jag älskade dom tidiga böckerna men nu saknas något om det är jag eller om böckerna inte längre är lika bra vet jag inte.

Nattens inre - Léonora Miano

Bild och baksidetext kommer från Boktipset.se

Uråldriga traditioner styr livet i den isolerade lilla byn, där kvinnor och barn är ensamma kvar eftersom männen måste arbeta i staden. Okända män har gett order om att ingen får lämna byn. Under drygt två veckor lever befolkningen som gisslan tills milisen en kväll återvänder och avslöjar sina motiv. Under förevändning att återupprätta det afrikanska folkets heder tvingar de byborna till ett fasansfullt övergrepp. En lång natt tar sin början.
I sin bok undersöker Léonora Miano vad som får människor att acceptera det värsta och vad som utgör den afrikanska identiteten idag. Hon skriver i en personlig stil inspirerad av musiken,främst jazz,och skapar sina verk som musikstycken. Nattens inre är en skakande och suggestiv uppgörelse med Afrikas demoner,som samtidigt är våra egna.

Léonora Miano föddes i Kamerun 1973 och flyttade till Frankrike när hon var arton. Hon började skriva redan i åttaårsåldern, men det dröjde tjugofyra år till hennes debut. Nattens inre är den första av de hittills två böcker hon har publicerat. Den har belönats med flera litteraturpriser och valdes även till bästa franska debutroman 2005 av litteraturtidskriften Lire.
Handlingen i Nattens inre utspelas i Mboasu, ett fiktivt land i hjärtat av Afrika. När huvudpersonen Ayané återvänder till sin hemby efter studier i Frankrike härjas landet av inbördeskrig.

Mitt betyg:

 En hemsk men samtidigt spännande bok skriven på ett sätt som gör att man trots att handlingen är hemsk vill fortsätta läsa och försöka förstå vad som händer.

Glasbarnen - Kristina Ohlsson

Bild och baksidetext från Boktipset.se

Mystiska saker händer i Billies och hennes mammas nya hem. Det är som att huset inte vill ha dem där. Tillsammans med vännen Aladdin börjar Billie forska i husets mörka historia. En historia som leder hela vägen fram till den natt då Billie plötsligt vaknar av att någon, eller något, knackar på hennes fönster.



Kristina Ohlsson tillhör Sveriges absoluta deckarelit. Hennes böcker om Fredrika Bergman har alla legat på topplistor inte bara i Sverige. Glasbarnen är hennes första bok för unga läsare.

"Oavsett om Kristina Ohlsson läst Maria Gripe under uppväxten har hon nu sin helt egen berättarröst. ...en lödigt jämbördig barnroman vars språk löper lugnt och osentimentalt över sidorna. Berättelsen tangerar också det verkligt skrämmande utan att bli spektakulär. Inte underligt att Glasbarnen engagerar oavsett ålder." Pia Huss, Dagens Nyheter

"Kristina Ohlssons barnboksdebut ger mersmak. Det är ofta svårt att hitta bra böcker för barn i tioårsåldern, och för denna åldersgrupp passar "Glasbarnen" utmärkt. Här finns spänning i lagom doser, träffsäkra personporträtt och en upplösning av intrigen som är ganska oväntad." Lena Kåreland, SvD

"En berättelse som får det att pirra i magen..." Ingalill Mosander, Aftonbladet

"...mycket välskriven och spännande, en riktig bladvändare. Det är lite pinsamt att erkänna, jag som aldrig är mörkrädd, men jag blev faktisk lite skraj av läsningen." Eva Wahlström

"...en snabbläst bok som gav mig små kalla kårar under läsningen. ...en kittlande och kuslig berättelse. Ohlsson har ett driv i språket som jag gillar och jag hoppas att det blir fler böcker om Billie." Cecilia Nilsson, Kristianstadsbladet

"Det är spännande och riktigt, riktigt ruskigt. Ohlsson skriver med nerv och närvaro..."
Jessica Gottberg, Helsingborgs Dagblad

"Kristina Ohlsson håller skickligt liv i den krypande stämningen. Miljön är välfångad, personerna träder fram och vi kommer rätt nära Billie och hennes kompisar under det här sommarlovet mellan 5:an och 6:an." Hervor Svenonius, Värmlands Folkblad

"Den spöklika stämningen lockar till sträckläsning och samtidigt engagerar historien med sin psykologiskt trovärdiga gestaltning av Billies relation till mamman och de båda kompisarna. ... Glasbarnen är en nervpirrande och gemytlig läsning i lyckad blandning." Boel Peterson, BTJ

"Det här är verkligen en underbar, spännande bok, ett givet val som årets deckare/årets Spårhunden pristagare!" Belinda Graham, Tidningen Kulturen

Mitt betyg:

 En härligt berättad barn/ungdomsbok som både spännande och fängslande tror och hoppas att det kommer fler ungdomsböcker från Kristina hon håller lika hög klass som barn/ungdomsförfattare som när hon skriver deckare. Rekommenderas till barn i slukaråldern och deras lässugna föräldrar ;)

Oktober i fattigsverige - Susanna Alakoski

Bild och baksidetext från Boktipset.se

Jag går i mina egna fotspår för första gången igen. Biografin träder in i mitt liv nu, trots att det utspelar sig långt efter biografin. Biografin kliver in i stegen, osalig knuffar den undan det förträngda. Den bortförklarar inte. Den förklarar inte heller. Det är sant att jag vissa dagar ser de döda. Vi befinner oss då alltid i samma kök, i samma vardagsrum, hall, badrum. Det är alltid blod där. Eller nybakat bröd. Mamma är blåslagen. Eller så är hon det inte. Pappa befinner sig i ett av sina stadium. Vi har ett litet köksbord, fyra stolar och en pall. Det är jag som sitter på pallen. Vi levde i stora kast. Det var himmel eller helvete, det var himmeln i helvetet. Går det att skriva utan att såra, går det att minnas utan att såra någon annan. Ärren är mina liksom pennan och den som skriver är den som minns, och den som skriver är också den som lyfter ut ord ur berättelsen, riktar ljuset, suddar och sparar. De andra, de som skrev ärren, de som är föremålet för texten, hur kan de svara eller värja sig? Det går knappast, de är främlingar eller döda eller så är de borta av andra skäl.

I sin oktoberdagbok beskriver Susanna Alakoski hur hon försöker närma sig sin tonårstid. Hon vistas i staden där hon växte upp, hon reser genom Sverige, och samtidigt med det mödosamma arbetet att minnas och att skriva ser hon omkring sig ett samhälle där samma mönster fortfarande finns kvar: människor lever i fattigdom, hemlöshet och osynlighet.

Mitt betyg:

Boken väcker en och annan tanke om fattigdom och hur det är att växa upp i fattigdom men det är lite hoppigt mellan olika citat av andra författare och författarens egna dagboksanteckningar för att jag ska få flyt i läsningen. Läsvärd för berättelsen men jag hade hellre läst den som "vanlig" text istället för dagbokstext.