söndag, augusti 17, 2014

Förr eller senare EXPLODERAR jag - John Green

Bild och baksidetext från Boktipset.se

"The Fault in Our Stars [sv. titel: Förr eller senare exploderar jag] is a love story, one of the most genuine and moving ones in recent American fiction, but it's also an existential tragedy of tremendous intelligence and courage and sadness."
Lev Grossman, TIME Magazine, om TIME Magazine?s #1 Fiction book of the year

Hazel är 17 år och kommer aldrig att bli frisk igen. Det har hon vetat sedan dagen då hon fick sin cancerdiagnos för tre år sedan.
Hazels mamma är orolig för att Hazel ska missbruka Americas Next Top Model och bli allt mer isolerad hemma vid teven. Depression är ju en vanlig bieffekt till cancer har hon läst (Hazel menar att det inte är cancern som gör henne deppig - det är vetskapen om att hon ska dö).
Lösningen blir att anmäla Hazel till kyrkans stödgrupp för unga med cancer. Men mötena visar sig vara allt annat än uppiggande och följer ungefär samma mönster som ett AA-möte.
Men en eftermiddag i den där stödgruppen förändras livet. Augustus Waters, friskförklarad från sin cancer, dyker upp.
Hazel möter Augustus Waters blick och deras kärlekshistoria ska komma att bli en sådan som poeterna diktar om. E p i s k.
Det här är en berättelse om cancer, visst, men det är framförallt en förkrossande vacker och gripande historia om livet, Hazel Grace och Gus. Om att vara ung och ändå stå med ena foten i graven. Om att tro att man aldrig mer kommer att bli glatt överraskade. Om att få sin sista önskan uppfylld.
Att få beröras på så många sätt, skratta, komma till insikter och gråta, är litteratur när den är som allra bäst.


Mitt betyg:

En stark fyra för en bok som berör skriven i jag form där jag är Hazel som har obotlig cancer och är 17 år, som träffar kärleken och som drömmer om att få svaret på frågan hur går det för karaktärerna i favoritboken. En bok jag verkligen rekommenderar. Boken är skrivet på ett vackert berättande sätt som passar väldigt bra att lyssna på som ljudbok.


Uppläsare: Mirja Turestedt


Författarens hemsida

fredag, augusti 15, 2014

Små solfåglar långt borta - Christie Watson

Bild och baksidetext från Boktipset.se
12-åriga Blessing och hennes storebror Ezikiel avgudar sin högröstade far och sin glamorösa mama och njuter av ett bekvämt liv i Lagos. Men allt ändras radikalt den dagen mama hittar far ovanpå en annan kvinna. Mama, Blessing och Ezikiel tvingas lämna allt och flytta till en liten by i Nigerdeltat där Blessings mormor och morfar bor. Här råder brist på det mesta och allt är annorlunda: toalett och kylskåp finns inte alls, att få gå i skolan är ingen självklarhet och de måste byta religion. Från att ha varit kristna blir de nu muslimer. Genom Blessings ögon får vi följa hur familjen trots uppbrott och svårigheter försöker hålla ihop och bygga ett nytt liv i denna främmande och konfliktfyllda del av Nigeria.

"Små solfåglar långt borta" är en fantastisk, rolig, vacker och sorglig berättelse som vunnit Costa First Novel Award 2011, ett av Storbritanniens finaste debutantpris.

"Den här boken var en enhällig vinnare. Läsbarhet och litterär kvalitet går hand i hand i den här sprakande juvelen till roman."
Juryutlåtande, Costa First Novel Award 2011

Mitt betyg:
 En väldigt stark fyra som snuddar vid en femma blir det i betyg för denna bok, en så fantastiskt skriven bok om livet i Nigerdeltat om oroligheter, lycka, olycka och livet i allmänhet om att komma från ett liv i rikedom och hamna i ett liv där mat och pengar är en bristvara och där bara ett av barnen kan fortsätta skolan. Boken berör och ger hopp jag önskar alla läser denna bok det är en läsupplevelse som inger hopp trots att allt ser svart ut.

Christies hemsida

Ni älskar dem inte - Belinda Bauer

Bild och baksidetext från Boktipset.se
Nioårige Pete väntar i bilen på mamma och pappa. När de kommer tillbaka är han borta. På ratten sitter en lapp: »Ni älskar honom inte.«
Under högsommaren faller en mörk skugga över Exmoor. Barn blir bortrövade från bilar. Varje försvinnande markeras bara med ett kort meddelande en brutal anklagelse. Inga förklaringar, ingen begärd lösensumma... inget hopp.
Polisen Jonas Holly står inför en farlig resa in i kidnapparens förvridna psyke, om han alls ska ha en chans att sätta fast honom. Men Holly är ännu skakad av en personlig tragedi är han över huvud taget rätt man för uppgiften?
Åtminstone en person i Exmoor anser att Jonas Holly, när det gäller byns beskydd, är den siste att lita på...

BELINDA BAUER växte upp i England och Sydafrika och bor i dag i Wales. Hennes debutroman Mörk jord belönades 2010 med deckarvärldens mest prestigefyllda pris The Gold Dagger som delas ut av brittiska The Crime Writers Association för årets bästa kriminalroman. Ni älskar dem inte är hennes tredje bok.

»Belinda Bauer har blivit berömd för att kunna tränga in i sina karaktärers medvetanden med en närmast otänkbar verklighetskänsla. Hennes tredje roman matchar definitivt de föregående, och utsätter bypolisen Jonas Holly för händelser som brittisk deckarfiktion aldrig tidigare erfarit. Den engelska landsbygden har aldrig känts så frånstötande och så makaber.« SUNDAY TIMES
»Ni älskar dem inte har en premiss som både är spirituell och läskig. Belinda Bauer infriar sina Gold Dagger-vinnande löften genom att på utsökt sätt hålla fram och snedvrida småstadens vardagliga självbelåtenhet.« THE OBSERVER
»Överraskningen är såklart det viktigaste elementet i en spänningsroman. Och Belinda Bauer vet precis hur det ska hanteras, ända till slutet.« DAILY MIRROR

Mitt betyg:
En spännande kriminalroman som får en att fundera på vem förövaren kan vara, kan det vara polisen Jonas eller  är det bara ett sidospår för att förvirra oss? Jag tycker mycket om boken och kommer läsa andra böcker av Belinda Bauer. 

Belindas hemsida

Alruna - Hanns Heinz Ewers

Bild och baksidetext från Boktipset.se

"I den innevarande generationen representeras den tyska skräcklitteraturen särskilt av Hanns Heinz Ewers, som för sina mörka skapelser effektivt använder sig av sina kunskaper om modern psykologi. Romaner som "Trollkarlens lärling" och "Alruna" liksom noveller som Spindeln har kvaliteter som höjer dem till en klassisk nivå."
H. P. Lovecraft "Supernatural Horror in Literature"

Inspirerad av legenden om alrunrotens magiska krafter, befruktar professor Jakob ten Brinken en skamlös prostituerad med säden från en avrättad lustmördare. Modern föder en flicka, som får namnet Alruna och som snart visar sig besitta sällsamma krafter. I hennes spår följer ond bråd död, moraliskt fördärv och förtvivlan.

Hanns Heinz Ewers (1871-1943) roman Alruna (1911) är en av den tyska skräcklitteraturens stora klassiker, översatt till mer än femton språk och filmatiserad flertalet gånger. Här presenteras den för första gången på närmare 100 år på svenska, oförkortad, ocensurerad och med ett initierat efterord.

"Förbrytaren, som hängs helt naken vid korsvägen, förlorar sin sista säd i det ögonblick hans nacke knäcks. Denna säd droppar ner på jorden och befruktar den; och i sin tur avlar jorden alrunan, en liten man eller kvinna. Om natten gav man sig ut för att gräva upp roten; när klockan slog tolv skulle man sticka spaden i jorden under galgen. Men det var klokt att täppa till sina öron ordentligt med bomull eller vax, för när man slet upp människoroten ur jorden skrek den så ohyggligt att man svimmade av skräck [?] Så bar man hem roten, gömde den väl, offrade från varje måltid lite mat till den och tvättade den i vin på sabbatsdagarna. Den bringade lycka i rättsfall och krig, var en amulett mot häxkonst och gav pengar i kassan. Den kunde användas för att spå framtiden; och den som hade alrunan var alltid framgångsrik i kärlek; kvinnor försattes i extas av den och blev fruktbara, och den underlättade nedkomster. Men den bringar också sorg och smärta var den än är. De andra i huset blev förföljda av olycka medan dess ägare drevs till girighet, otukt och allehanda brott. Till sist leder den honom i döden och rakt ner i helvetet!"
[...]
"Lyssna nu noga så ska jag berätta hur du ska gå till väga:
En förbrytare är inga problem att få tag på, morbror Jakob. Jag tror inte att det spelar någon roll om han dör i galgen vid korsvägen eller inte. Vi är framåtskridande folk. Våra giljotiner och fängelser är mycket bekväma, bekväma även för dig: tack vare dina kontakter kan du lätt få tag på den sällsynta vätskan och gjuta nytt liv ur själva döden.
Och jorden? Ta den som en symbol för fruktbarheten. Jorden är en kvinna; den när den säd som stoppas i dess sköte; matar den, låter den gro, växa, blomstra och bära frukt. Så ta det som är lika fruktbart som jorden själv - ta kvinnan.
Men jorden är också den eviga horan, som tjänar alla. Hon är den eviga modern, miljardernas sköka som alltid är till salu. Den nekar ingen sin brunstiga lekamen; vem som helst som åtrår den kan få den. Allt som äger liv har genom årtusenden befruktats i hennes fortplantningslystna sköte.
Och därför, morbror Jakob, ska du välja ett fnask. Tag det mest skamlösa, tag det mest obscena av dem alla, ta henne som föddes att vara hora. Tag en som redan var hora innan hon lärde sig att gå; en för vem skammen är lust, en för vem mannen är en livsbetingelse. Henne ska du välja. Hennes sköte är som jordens."

Mitt betyg:
Jag vet inte vad jag väntade mig om jag väntade mig en rysare eller en berättelse om en legend  men jag blev besviken jag gillade inte språket, inte intrigen nä det var inte en bok för mig jag drog mig för att fortsätta läsa och det var nära att jag la ifrån mig boken och gav upp men jag har förr läst böcker som trots seghet och motvilja att läsas sedan gett mig en mening när jag väl stängt boken men inte denna.

Författarens hemsida

Zarits frihet - Isabel Allende

Bild och baksidetext från boktipset.se 
"Under mina fyrtio år har jag, Zarité Sedella, haft mer tur än många andra slavkvinnor. Jag kommer att leva länge och åldras lycklig eftersom min stjärna - min z'etoile - lyser även när natten är mörk."

Zarité har verkligen haft tur. Hon föddes i slutet av sjuttonhundratalet som slavinna i kolonin Saint Domingue, sedermera kallad Haiti, och såldes som nioåring till den rike jordägaren Toulouse Valmorain. Men trots det har hon aldrig behövt slava på sockerrörsfälten eller plågas av hettan i kvarnarna, eftersom hon alltid har arbetat som husslav. Hon har delat med sig av sin andlighet och sina hemligheter, och därmed har hon kunnat hjälpa sina släktingar och sin familj att överleva samtidigt som hon invigts i husbondfolkets sätt att tänka och leva.

Zarité blir mittpunkten i det mikrokosmos som det koloniala samhället utgör: husbonden Valmorain och hans bräckliga spanska hustru Eugenia, deras känslige son Maurice, den kloke doktor Parmentier med sina upplysningsidéer, mulattskan och kurtisanen Violette, medicinkvinnan Tante Rose och den vackre slaven Gambo som manar till uppror. Alla blir de delaktiga i och vittnen till den grymma och våldsamma konflikt som ödelägger Saint Dominque och tvingar dem långt därifrån.

Efter slavupproret på ön får Zarité följa med sin älskare Valmorain till Nya Orléans, eller New Orleans som vi känner det i dag. Här inleder Zarité ett nytt kapitel i sitt liv och uppnår det hon mest av allt har längtat efter - sin frihet. Bortom smärtan och underkastelsen, bortom sina egna begär och de hon har påtvingats kan Zarité i stillhet blicka tillbaka på sitt liv och äntligen konstatera att hon föddes under en lycklig stjärna: hon har blivit en fri och självständig kvinna.

Mitt betyg:
 Som alltid när jag läser en bok av Isabel Allende så griper den tag i mig, språket, skildringarna av miljöer och personer leder mig in i en annan värld/tid. Boken beskriver Zarités liv både i smärta och glädje även om smärtan är svår många gånger så får hon sin frihet det är en lång väg dit men hon lyckas med sitt livsmål.

Isabels hemsida