Har tänkt en hel del den senaste veckan, kan bero på att Saga fyllt år det får en att få lite perspektiv på hur tiden springer iväg. Tänk att i tisdags var det fyra år sedan vi blev tre, sen busfröken kom till världen och vi blev en familj. Jag har svårt att förstå att det faktiskt gått hela fyra år om två år börjar hon skolan och då är man ju stor. Man är stor redan som fyra åring det talar fröken gärna om det är otroligt mycket hon lärt sig nu när hon är fyra som hon inte kunde när hon var tre år (iaf enligt henne själv)
Har varit deppad till och från ett tag nu men enligt min läkare på öppen psyk så kan det vara ett tecken på att ångesten är på väg bort och att hjärnan börjat tänka på annat än ångesten, kanske det kan stämma jag har faktiskt inte haft fullt lika mycket ångest senaste tiden.
Hur som helst så är det träning som gäller och jag älskar min läkare för att han förstår att träningen inte får gå för fort fram det har annars alla andra läkare inte förstått utan pressat på att jag ska göra det eller det nu får jag ta det i min egen takt bara jag tränar dagligen (nu är det inte motionsträning utan ångestträning det handlar om även om det först nämnda också skulle behövas)
Nu ska jag kompleteringsbaka lite inför helgens trippelkalas Saga, kusin Alicia och min mamma ska firas alla tre på söndag och vissa kakor var populära:)
3 kommentarer :
Skönt att höra att det känns som en vändning, även om det gav en annan bieffekt. Sköt om dej *kram*
Hej.
Vad starkt att skriva av dig. Fortsätt kämpa och tänk på att efter regn kommer solsken.
/Hanna
Fint att läsa att du har en bra läkare, det betyder så mycket. *kram*
Skicka en kommentar