Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En äkta apori, ett olösligt filosofiskt dilemma, en ångestskapande situation i sig bortsett från att det oftast är min ångest som driver mig mot insikten att livet är värdelöst och slutsatsen att det bör ändas. Det gör för ont. Ibland. Ibland är det bara outhärdligt. Denna vardag. Denna tristess. Detta fula liv. Det banala. Det dumma. Allt som ni inte förstår. Förlåt. Det var onödigt. Förlåt.
Ann Heberlein, teologie doktor i etik, fick med sin förra bok Det var inte mitt fel om konsten att ta ansvar en stor publik. Hon har undervisat vid universitet, är en ofta engagerad föreläsare i etiska frågor och är också mycket verksam som debattör och skribent, bland annat i Sydsvenskan och Expressen. Ann Heberlein lider sen tjugoårsåldern av den psykiska sjukdomen bipolär typ 2 som tidigare kallades manodepressivitet.
Betyg:
Boken är tung mycket svåra tankar tas upp, lever man som jag med panikångest känner man igen sig i vissa tankar/känslor och det är tyvärr skönt att läsa om andra som mår "sämre" än vad man själv gör även om man inte önskar någon att må sämre än vad man själv gör. Läsvärd helt klart.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar