Bild och baksidetext från Boktipset.se
Pojken som uppfostrades av hundar.
Romotjka är fyra år och tvingas
ta hand om sig själv. Mamman och hennes alkoholiserade pojkvän är
försvunna. När maten i lägenheten är slut tar pojken sin tillflykt till
Moskvas gator. Där stöter han på en hund, en alfatik, som lever med sin
flock av vildhundar i källaren till en fallfärdig kyrka i utkanten av
stan.
Romotjka överlever genom att dia tiken som han kallar
Mamotjka. Och tack vare värmen från sina nya familjemedlemmar klarar han
den kalla ryska vintern. Pojken uppfostras av hundarna och börjar härma
deras beteende. Så småningom blir han något av en ledare för
hundflocken. Men med tiden uppfylls han av en gnagande känsla av
utanförskap, fången mellan två världar är han varken människa eller
hund.
En dag upptas en ny pojke i hundgemenskapen. Han hittas
dock av myndigheterna och placeras på ett hem för utsatta barn. Romotjka
saknar sin förlorade "bror", söker upp honom på barnhemmet och blir
själv omhändertagen. De bägge förvildade pojkarna blir snart föremål för
ett par läkares stora intresse. Fortsättningen blir dramatisk och
slutet tänkvärt och ödesmättat.
En psykologiskt tankeväckande skildring, en internationellt uppmärksammad bok som utkommer i femton länder.
"Berättelsen
om att leva som hund, väcker frågan vad det är att leva som människa.
Detta är en gripande och välskriven bok som dröjer sig kvar."
Mitt betyg:
Jag brukar vanligtvis tycka om att läsa böcker om barnpsykologi och böcker som tar upp barn som far illa men jag vet inte vad det var med boken som inte fick mig att känna något, visst tyckte jag synd om Romotjka men boken kände inte helt trovärdig och det påverkar mitt betyg. Jag vill nog ha böcker som antingen är baserade på verkliga händelser eller som mer tar upp ämnet att hjälpa barn som haft jobbig uppväxt på ett eller annat sätt.
måndag, maj 06, 2013
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar