En gripande uppväxtskildring och en stark berättelse om utanförskap,
utsatthet och det starka bandet mellan en mor och en son som söker sin
plats i en rotlös tillvaro.
New Yorks larmande gator i mitten
på 1980-talet. Ison Glasgow är fem år och bor med sin mamma och mormor i
stadsdelen Queens. Här har droger och våld alltmer tagit över. Ingen
plats för ett barn, tycker hans mamma och flyttar med sin son till
Sverige för ett nytt och bättre liv.
Här finns Isons papa,
den store rastafarimannen från Jamaica, med sitt omisskännliga utseende
och sin starka karisma. Ison vill vara som han, med rastaflätorna
samlade i en mössa. Men snart efter deras ankomst i Stockholm försvinner
pappan och Ison och hans mamma får klara sig på egen hand. De har
ingenstans att bo, inget att äta. De sover ofta ute och Isons mamma
skaffar pengar genom att dansa och uppträda på stadens gator.
När
jag inte hade nåt är en öppenhjärtig, rak och personlig berättelse om
en pojkes väg från fattigdom och utsatthet till att bli en av Sveriges
mest hyllade rapstjärnor. Här berättar Ison Glasgow för
musikjournalisten Emil Arvidson om sin uppväxt och hur den kommit att
forma honom till den han är idag.
"... en lisa för själen att
ta del av Ison Glasgows ?När jag inte hade nåt?, nedtecknad i jag-form
av journalisten Emil Arvidsson.
Ett annat språk, en helt
annan ton. Som att ta ett djupt andetag och blott lyssna på en röst utan
vare sig hets eller brådska, en röst som berättar en rörande historia
som tar den femårige Ison Glasgow från New York till Stockholms södra
förorter.
Här får den personliga berättelsen spela
huvudrollen och gör det nästan utan något utsmyckande eller några
kulisser. De behövs inte. "När jag inte hade nåt" är en monolog som
aldrig behöver avbrytas. Den blir därför också den mest politiska av de
tre biografierna genom sin så okrångliga saklighet.
Isons historia är därför också den som stannar kvar längst. Ibland hörs man ju som bekant allra bäst när man viskar.
Men
av de tre artisterna är Glasgow också den som just i dag har minst att
bevisa. Han behöver inte anstränga sig det minsta för att understryka
sin relevans år 2014." Andres Lokko, SVD
Mitt betyg:
Ett intressant livsöde beskrivs här, en annorlunda uppväxt som känns i magtrakten när man tänker på den lille Ison som går med hatten medans mamma dansar. Man önskar att alla barn (och vuxna) fick ha ett hem och slippa oroa sig för var man ska tillbringa natten. Men utan sin uppväxt hade Ison då varit den han är idag? Läsvärd.
torsdag, december 11, 2014
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar