Får jag lov?
Att dansa är som att dricka champagne utan att få baksmälla, har Lucy Dillon sagt. Och i Tango för vilsna själar tar hon med läsaren på kvällskurs i sällskapsdans.
Att dansa är som att dricka champagne utan att få baksmälla, har Lucy Dillon sagt. Och i Tango för vilsna själar tar hon med läsaren på kvällskurs i sällskapsdans.
När den före detta proffsdansaren
Angelica återvänder till Longhampton för att städa ur sin mammas hus,
bestämmer hon sig för att starta en danskurs på orten. Dit kommer Katie
och Ross som försöker rädda sitt äktenskap, där de inte längre vet vem
som för vem. Lauren som drömmer om ett sagobröllop och den perfekta
brudvalsen medan hennes blivande make Chris mest vill ha det hela
överstökat. Och så Laurens föräldrar. De vill ju inte göra bort sig på
festen, men mamma Bridget bär på en gnagande hemlighet som skulle
kunna vända uppochned på deras lyckliga liv tillsammans. Under
Angelicas ledning lär sig paren steg för steg mer om sig själva och det
som är viktigt i livet, och i tangons och salsans virvlar inser de att
man aldrig kan dölja något för sin danspartner ?
"Filmisk feelgood känns ofta som en smörig tryckare, men i Tango för vilsna själar kan benen omöjligt sluta spritta när
den brittiska humorn trummar i gång." M-Magasin
Mitt betyg:
den brittiska humorn trummar i gång." M-Magasin
Mitt betyg:
Jag hade skyhöga förväntningar på denna eftersom jag gillat alla tidigare böcker av Lucy (dom som utspelar sig i närheten av hundhärberget), kanske är det därför som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka i början, nya miljöer, nya karaktärer och främst ny handling. Nu handlar det om dans och relationer, tidigare var det hundar och relationer och det sistnämda är närmare mig än dansen. Trots den tveksamma inledningen så växer boken och den slutar på en svag fyra.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar