Bild och baksidetext från
Boktipset.se
När María är sex år adopteras hon helt osentimentalt bort till den äldre
och välbärgade kvinnan Tzia Bonaria. Vad hon inte vet är att den
respekt och fruktan som många känner för Tzia Bonaria beror på att hon
är en accabadora. Ordet är sardiskt och betyder »hon som avslutar». Det
är ju bara kvinnor som kan föda barn, alltså är det bara kvinnor som kan
vara dödens barnmorskor och avsluta liv.
Själamakerskan
berör starkt med sina övertygande kvinnoporträtt och sin konstnärliga
och språkliga integritet. Denna mångfaldigt prisbelönade roman, som
utspelar sig i 1950-talets Sardinien och Turin, har rönt enorm framgång i
hemlandet och översatts till en rad språk.
Mitt betyg:
En för mig annorlunda bok som handlar om aktiv dödshjälp men inte i som det skulle se ut idag. Något i boken tilltalar mig och jag tycker mycket om språket i boken och Maria som trots sin ovanliga barndom att först vara oönskat sista barn i en barnaskara på fyra vars mor var ensamstående och sen bara bli bort adopterad utan att någon egentligen säger något till henne växer upp till en stark kvinna.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar