Tre på tre en läsutmaning

Tre på tre är en läsutmaning som kommer från Pocketlover.

"Det hela är mycket enkelt. Du kan välja att läsa en trilogi, tre böcker av samma författare, tre böcker i samma genre, de tre första i en serie, tre böcker från samma land, tre som börjar på samma bokstav - you name it! Och de tre du väljer ska du slutföra inom tre månader  
Vi drar igång första september och avslutar sista november. Det innebär att ni nu har två månader på er att bestämma er för vilka tre böcker ni ska utmana er med! När ni bestämt er - lämna en kommentar, länka till din blogg (om du har nån) och berätta vad du tänker läsa så sammanställer jag en lista. Och som en extra treat så kommer det lottas ut ett par, självklart bokrelaterade, vinster bland de som fullföljer utmaningen! "

Jag tänkte vara med, någon annan som hänger på. För mig lutar det åt att jag kommer läsa Geim, Buzz och Bubble av Anders de la Motte men det kan komma ändras innan september börjar :)

De förlorade barnen - Jens Mikkelsen

Bild och baksidetext från boktipset.se

När ett barn försvinner sätts samhället i larmberedskap. Polisen sätter in alla resurser. Hundratals människor anmäler sig frivilligt för att leta, hjälpa, trösta och om brott begåtts, fördöma.

De senaste åren har närmare 800 ensamkommande flyktingbarn och ungdomar försvunnit spårlöst i Sverige medan de bott på transitboenden och varit myndigheternas ansvar. 66 av dem har varit under tretton år. Med dessa barn blir det aldrig fråga om skallgång, det görs inga polisutredningar, vi ser inga svarta rubriker. Teorierna om vad som hänt dem är många, men ingen vet säkert, eftersom ingen brytt sig om att undersöka saken. Förrän nu.
De prisbelönta journalisterna Jens Mikkelsen och Katia Wagner har spårat några av dem som försvunnit i Sverige och Europa. De möts av helt andra historier; 16-årige Ghazi som tvingats sälja droger. Kardo som prostituerar sig. Mohammad som lever på Londons gator. Och vad var det egentligen som hände när 14-åriga Muna en dag bara var borta?

Mitt betyg:

 Betyget känns fel, jag vill inte behöva gilla denna bok. Det som dessa barn/ungdomar får utstå är hemskt men boken ger en bild av dessa ensamkommande flyktingbarn som försvinner i Sverige och som ingen bryr sig om att leta efter om inte dom har ett avvisningsbeslut hängande över sig. Jag blir arg och ledsen när jag läser boken men samtidigt vet jag att boken är viktig det måste göras något åt detta, dessa barn måste få hjälp.

Pojken i randig pyjamas - John Boyne

Bild och baksidetext från Boktipset.se

Pojken i randig pyjamas börjar i Berlin 1942. Den nioårige Bruno kommer hem en dag och upptäcker att alla hans saker håller på att packas i lådor. Hans pappa har blivit befordrad och hela familjen måste flytta till ett annat hus långt, långt, borta där det inte finns någon att leka med och inget att göra. Ett staket sträcker sig så långt ögat kan nå och på långt håll kan han se de märkliga människorna som staketet skiljer honom från. Bruno, som drömmer om att bli upptäckare, bestämmer sig för att ta reda på mer om sin omgivning. På sin vandring träffar han en pojke vars liv och situation är helt olika hans egna och deras växande vänskap får förödande följder.

John Boyne föddes på Irland 1971 och studerade vid Trinity College i Dublin och University of East Anglia i Norwich. POJKEN I RANDIG PYJAMAS är hans första bok för unga läsare men han har skrivit flera böcker för vuxna. De senaste åren har han också skrivit noveller för barn och fl era av dem har filmatiserats för TV eller dramatiserats för radio. POJKEN I RANDIG PYJAMAS har publicerats på många språk och i utgåvor både för barn och för vuxna och den nominerades för Ottakars Childrens Book Prize 2006. John Boyne bor i Dublin och skriver nu på sin sjätte roman.

Mitt betyg:

 En gripande och annorlunda berättelse om livet för en nioårig pojke under andra världskriget, jag vill inte berätta för mycket för det är så lätt att avslöja något av handlingen så jag säger bara läs den.

Johns hemsida

Det goda inom dig - Linda Olsson

Bild och baksidetext från Boktipset.se

Två återkommande teman i Linda Olssons författarskap är vänskap och kärlek. Också i hennes nya roman Det goda inom dig belyser hon kärleken och vänskapen men på ännu ett nytt sätt.
Marion Flint lever ensam i ett litet hus vid kusten på Nya Zeeland och jobbar deltid som läkare i den närliggande byn. På fritiden samlar hon material på stränderna. En dag möter hon den lilla maoripojken Ika. Mellan den tysta lilla pojken och den ensamma kvinnan uppstår en ovanlig vänskap. Pojkens närvaro och de frågor han ställer väcker gamla minnen till liv hos Marion, minnen som hon har hållit dolda alltför länge. Hon återvänder i minnet till den tidiga barndomen med sin morfar på Åland som avslutades abrupt för ett nytt liv i Stockholm med sin mamma. Hon återupplever när hennes lillebror Daniel föds och minns den djupa kärlek hon kände för honom. Samtidigt minns hon också mammans våldsamma äktenskap som slutar så dramatiskt att båda syskonen måste adopterades bort på olika håll. De tappar kontakten tills de oväntat möts trettio år senare. Ett möte som får oanade konsekvenser i bådas liv. Linda Olssons författarskap kännetecknas av en distinkt och närvarande berättarröst. I båda hennes tidigare romaner utforskar hon nya platser i världen men hon återkommer alltid till sina båda hemländer - Sverige och Nya Zeeland.

Mitt betyg:

 Åh vad jag tycker om att läsa böcker av Linda Olsson hennes språk tilltalar mig och jag känner så mycket för huvudpersonerna och deras liv och deras bakgrund. Det är med saknad jag stänger pärmen till boken och önskar att jag fick följa dom en stund till.

Lindas hemsida

Människomuseet - Lettland berättar

Bild och baksidetext från Boktipset.se

Dagens litterära Lettland presenteras i fjorton suveräna noveller. De äldsta av antologins författare Martins Zelmenis, Andra Neiburga och Gundega Repe hör till den uppkäftiga generation som gav lettisk litteratur en nytändning i slutet av åttiotalet. De yngsta Gundars Ignats och Inga olude debuterade så sent som i fjol.

Om det finns något gemensamt för denna antologis författare är det en sorts återgång, via nittiotalets postmodernism, till en ny sorts realism som inte har något gemensamt med den gamla socialrealismen och som inte är främmande för det absurda, magiska eller metaforiska. Det är författare som inte enbart söker sin samtid, utan som också försöker att återerövra det nyligen förflutna.

"En solklar fyra." - Yukiko Duke, Gomorron Sverige

Mitt betyg:

 Vissa av novellerna är riktigt bra andra förstår jag inte alls det gör boken ojämn att läsa iaf om man läser den rakt av som jag gjorde, kanske hade jag fått en annan uppfattning om boken om jag läst en novell åt gången men jag är nog mer än romanläsare än novelläsare. Intressant att läsa något som Lettiska författare skrivit var det hur som helst.