De förlorade barnen - Jens Mikkelsen

Bild och baksidetext från boktipset.se

När ett barn försvinner sätts samhället i larmberedskap. Polisen sätter in alla resurser. Hundratals människor anmäler sig frivilligt för att leta, hjälpa, trösta och om brott begåtts, fördöma.

De senaste åren har närmare 800 ensamkommande flyktingbarn och ungdomar försvunnit spårlöst i Sverige medan de bott på transitboenden och varit myndigheternas ansvar. 66 av dem har varit under tretton år. Med dessa barn blir det aldrig fråga om skallgång, det görs inga polisutredningar, vi ser inga svarta rubriker. Teorierna om vad som hänt dem är många, men ingen vet säkert, eftersom ingen brytt sig om att undersöka saken. Förrän nu.
De prisbelönta journalisterna Jens Mikkelsen och Katia Wagner har spårat några av dem som försvunnit i Sverige och Europa. De möts av helt andra historier; 16-årige Ghazi som tvingats sälja droger. Kardo som prostituerar sig. Mohammad som lever på Londons gator. Och vad var det egentligen som hände när 14-åriga Muna en dag bara var borta?

Mitt betyg:

 Betyget känns fel, jag vill inte behöva gilla denna bok. Det som dessa barn/ungdomar får utstå är hemskt men boken ger en bild av dessa ensamkommande flyktingbarn som försvinner i Sverige och som ingen bryr sig om att leta efter om inte dom har ett avvisningsbeslut hängande över sig. Jag blir arg och ledsen när jag läser boken men samtidigt vet jag att boken är viktig det måste göras något åt detta, dessa barn måste få hjälp.