Bild och baksidetext från
Boktipset.se
När Fija är sex år kommer soc till pappas lägenhet och plockar med sig
henne och de tre småsyskonen. Var deras mamma befinner sig är det ingen
som vet. Mamman försvinner i långa perioder och när hon är hemma gömmer
hon skedar och små foliepaket bakom toaletten. In i soc-farbrödernas bil
tränger sig också Knuff. Självklart, Knuff är alltid med, åtminstone i
Fijas värld. Fija och syskonen slussas mellan olika fosterhem och varje
nytt hem innebär ett nytt helvete. Med Knuff är Fija modig, hon svär och
gör hyss, allt för att få komma hem till mamma igen. Fast
bestraffningarna kan Knuff inte rädda henne ifrån, då växer vingarna
fram på Fijas rygg, då betraktar hon som en fågel högt uppifrån händer
som pillar, slår och låser in henne i mörka rum.
Romanen Till
skulderbladen blivit vingar är en fri fortsättning på Silverfisken. Den
skildrar en period då Soc-farbröderna styr Fija och syskonens vardag,
det borde innebära en möjlighet till ett drägligare liv för Fija, men
verkligheten är en annan. Men främst handlar romanen om kärleken till en
mamma. Trots att mamman alltid sviker kan Fija inte sluta hoppas på att
hon en dag ska komma och rädda dem. För hur ska man kunna sluta älska
sin mamma?
Mitt betyg:
Boken får en fyra av mig främst för vikten av att visa hur det går till (ibland) i olika fosterhem (jag hoppas att det är sällsynt men vad vet jag om vad som pågår i människors hem) sättet Fija blivit behandlad av alla hon hamnat hos är vidrigt och det gör ont i mig när jag läser men jag fortsätter ändå för att på något sätt försöka förstå hur hemsk uppväxt hon haft. Att ingen ser hur dåligt hon mår.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar